Tvåbyggare

”Urtica dioica”, säger Mats stolt. Hon stirrar dumt i riktningen han pekar, men ser inget särskilt. En ful blå bajamaja. Höga stånd av brännässlor runtom.

”Vaddå, bajamajan eller?” frågar hon. Hon börjar ångra att hon gick med på att följa med honom ut. Det lät ju trevligt med picknick, men hon hade förväntat sig en korg med vin och baguetter i Folkparken en sådan här fin sommardag. Inte kaffe och ostmackor på en sten i en kohage mitt ute i ingenstans.

”Nej, nässlorna”, säger Mats. ”Urtica dioca på latin. Folk brukar tycka att jag är knäpp, men brännässlor är faktiskt en av mina favoritblommor. Dom, och så tistlar. Kom och titta!”

Han sätter sig på huk bredvid bajamajan och letar i fickan. Efter en stunds rotande får han fram en lupp som han räcker henne. ”Dom trivs här där det är kväverikt”, säger han. Hon kommer närmare och hukar sig ned hon också, fast hon egentligen helst vill åka hem igen. Till råga på allt elände låter han som om han stod i klassrummet och föreläste för sina ungar. Hon lovar sig själv att aldrig aldrig mer dejta en biologilärare.

”Dioica betyder tvåbyggare”, säger han. ”Det innebär att han- och honblommorna växer på olika plantor. Precis som med människor.” Han gör en paus och ler. ”Dessutom blir det god soppa på dom. Fast den mest ser ut som något en kossa spytt upp.”

Hon ler tillbaka. Mot sin vilja börjar hon bli lite intresserad. Hon lutar sig ned över nässelståndet och kikar in i luppen. Nässlorna har faktiskt blommor. Små små ljust grågröna blommor som hänger i klasar.

”Vackra, eller hur?” frågar Mats. Han står nära henne, så nära att deras axlar rör vid varandra. Hon ska just till att svara när den första regndroppen landar på hennes näsa. Det kommer snart fler, stora och tunga och våta. Mats gör det inte så mycket, för han har gummistövlar och regnjacka. Hon är genomsur när de kommer tillbaka till bilen.

De är tysta på vägen hem. Hon är på dåligt humör och upprepar sitt mantra om och om igen. Aldrig aldrig aldrig mer dejta en biologilärare. Mats kör hem henne och ler lite skamset när han släpper av henne utanför porten. ”Ja, det blev väl inte riktigt som vi hade tänkt oss det här”, säger han.

”Nej, det blev väl inte det”, svarar hon kort. Just nu vill hon bara upp till sig och ta ett hett bad.

Hon har precis hunnit bli varm och torr när det ringer på dörren. Det står ett bud utanför. Han håller en inlindad bukett i ena handen och ett litet paket i den andra.

”Jag har en försändelse här från Mats”, säger han. ”Det är meningen att du ska öppna paketet först.”

Vad har han hittat på nu? Har inte den här dagen varit ett tillräckligt stort fiasko?

I paketet ligger ett par tunna trädgårdshandskar med rosa och orangea blommor på. Hon förstår ingenting, inte förrän hon lindar upp blompapperet. Inuti finns en stor bukett brännässlor och en lapp.

Nässelsoppa hos mig klockan åtta?

M

Hon funderar en stund innan hon bestämmer sig. Sedan tar hon på sig handskarna, sätter nässlorna i vatten, och ringer Mats.

Soppan ser mycket riktigt ut som något en kossa spytt upp, men den är god ändå.