Copyright © Axel W. Nydèn Alla rättigheter reserverade. Får ej publiceras, kopieras, eller på något annat sätt distribueras utan författarens medvetande, samtycke och skrivna tillåtelse.

Gräddvit och de sju uteliggarna

Kort företal

Detta är alltså min kassa lilla parodi på Snövit som jag har gjort i Svenskan. Den är i en del och jag undrar vad ni tycker om den. Det är den av läraren rättade versionen.

Det var en gång en flicka som hette Gräddvit. Hon hade Gräddvitt hud och gråsvart hår, som liknade granitsten.
Hennes mor hade dött, och nu hade hon också mist sin far.
Hennes styvmor var väldigt elak. Styvmodern hade även en CD-spelare, som hon dagligen frågade:
”CD-spelare, CD-spelare, på hyllan där, säg vem som vackrast i världen är.”
Genast ljöd en trudelutt som sjöng:
”Du, min sköna.”
En vacker dag, när styvmodern utövade sin vanliga rutin:
”CD-spelare, CD-spelare, på hyllan där, säg vem som vackrast i världen är.”
”Gräddvit, min sköna”, ljöd melodin.
Styvmodern blev rasande och tog sin mobiltelefon och ringde till slaktaren och sa:
”Du får etthundratusen kronor, om du mördar Gräddvit! Jag vill ha hennes ena lever på ett silverfat!”
Den stackars slaktaren var väldigt girig, så han svarade;
”Okej! Lura ut henne till skogen!” Styvmodern fick ett näst intill maniskt leende på läpparna och sa:
”Naturligtvis!”
Slaktaren gjorde som de hade sagt, men när han stod i skogen, såg han Gräddvits skönhet och hade inte hjärta att mörda henne. Han blev förtvivlade och berättade allting. Men Gräddvit var förståndig, och sa:
”Gorillan har ungefär en lika stor lever som en människa.”
Slaktaren nickade och stövlade därifrån.
Han gjorde inbrott på en djurpark, där han tog levern från en gorilla istället.

Gräddvit kände sig ensam när slaktaren hade gått. Hon trodde vagt på att slaktaren hade gjort henne en tjänst, när han placerat henne på en soptipp, rakt utanför civilisationen. Hon stod och surade en stund, innan tanken slog henne att hon lika gärna kunde gå som att stå. Vid närmare eftertanke tänkte hon att faktum var att hon blev varmare om hon gick, när hon gick i cirkel och tillslut kom fram till ett hus. Eller hus och hus, en kåk skulle det väl vara bättre att säga. Hon gick in i den ostadiga kåken. Det första rummet var ett kök, men det var inte mycket till kök. Det var ett trangiakök i hörnet, där det låg säkert månader gammal pasta. I mitten av det lilla köket stod ett runt bord, med sju stolar runt.
Gräddvit kände att hon var trött i benen, hon hade gått långt. Hon beslutade sig för att sätta sig ner en stund. Hon satte sig i närmaste stol, men hoppade snart upp igen. Den var alldeles för hård. Hon provade stolen bredvid. Usch, den var för mjuk.
Samma visa var det när hon sattesig på tre stolar till. När hon satte sig på den femte stolen brakade det till och Gräddvit satt på marken. Den sjätte var av plast med guppig design, så den avstod hon från att prova.
Men den sjunde var varken för hård eller för mjuk, precis lagom.
På bordet Stod sju skålar med burkravioli, antagligen stulen.
Hon provade skål ett. Aj! Den var alldeles för varm. Skål nummer två var iskall. Usch! För kall! Den tredje var sval. Inte gott. Den fjärde var kokhet. AJAJ! Den femte såg god ut, men innan Gräddvit hade hunnit sätta ned skeden i skålen, så hade den gått sönder, ty den var så skör.
Den sjätte var visst något som såg ut som spya. Hon avstod från den.
Den sjunde var precis lagom, innan hon visste ordet av var den slut. Nu var hon trött, så hon gick in i ett annat rum.
Där fanns sju sängar. Hon kände sig trött, så hon la sig i den första, men den var alldeles för hård. Den andra sängen i sängen i raden av sju var för mjuk. Hon hoppade snabbt upp, och provade säng nummer tre. Den var tydligen trasig, eftersom att den kastade upp Gräddvit i luften.
Den fjärde sängen var alldeles för mjuk. Den femte hade hon knappt rört förrän hon låg på marken. Den sjätte sängen var liksom guppig, så den brydde hon sig inte om.
Den sjunde däremot så inbjudande ut, och det dröjde inte länge innan hon sov.

Under tiden hade uteliggarna hunnit hem. De undrade alla varför deras stolar var nersuttna. Men en av dem bröt ihop fullständigt.
”Min stol är s – s – sönder!” tjöt han.
De gick till sina skålar, och var bekymrade, men en bröt åter ihop:
”Min skål är p – p – paj!”
Uppe hos Gräddvit i sängen var alla förbryllade och de funderade, när en sa;
”Min säng är plockepinn!”
”Min då!” Sa en annan. ”Den är plockepinn!”
Alla samlades runt Gräddvit som vaknade. Hon gjorde en ansats att springa iväg, men hon insåg att hon tjänade på att stanna.
Tre veckor senare frågade styvmodern sin CD-spelare sin rituella fråga och till svar fick hon:
”Gräddvit, min sköna.”
Styvmodern blev rasande!
Hon klädde ut sig till en socialarbetare och sökte upp Gräddvit. Hon gav Gräddvit en förtrollad vårrulle, och Gräddvit låg avsvimmad på marken. Styvmodern gav ifrån sig ett maniskt flabb och försvann därifrån.

Uteliggarna kom hem och hittade Gräddvit. De blev bedrövade, och la henne i det vackraste de kunde hitta; en kartong klädd med glitter. Plötsligt kom slaktaren. Han snubblade av chock, och landade på Gräddvit. Plötsligt flög vårullen ur Gräddvits strupe, och hon blev förälskad i slaktaren. De gifte sig i närvaro av uteliggarna i en vacker kyrka mitt i Guatemala. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.