Du sade att det var värst för dem som skulle lämnas kvar.
Du sade att begravningar inte var för den som gått bort,
Utan för dem som sörjer, för att få ett avslut.
Du sade att du inte ville säga farväl, eftersom vi skulle ses igen.
Bara inte imorgon, som vanligt.
Du sade att du inte fruktade döden, att det inte var slutet.
En ny början kallade du det.
Och jag hatade dig då, för att jag älskade dig så mycket.
Jag hatade dig för att du välkomnade döden med öppna armar.
Du sade att du hellre dog ung, än gammal och svag i en sjukhussäng.
Du dog också ung, men fortfarande bräcklig i en sjukhussäng.
Jag tror att du hatade dig själv då, din svaghet.
Du bad mig att kyssa dig och våra tårar blandades.
Och jag kysste dig och viskade
Jagälskardigjagälskardigjagälskardig
Tills din bröstkorg inte längre höjde sig,
Tills dina andetag inte längre smekte mina läppar
Och vi sade inte farväl, eftersom vi skulle ses igen.
Bara inte imorgon.