Copyright © Axel W. Nydèn Alla rättigheter reserverade. Får ej publiceras, kopieras, eller på något annat sätt distribueras utan författarens medvetande, samtycke och skrivna tillåtelse.

Ett lyckosamt slut

AUTHOR’S NOTES; LÄS PÅ EGEN RISK!

En kniv blixtrar av ljusets reflektion. Rött blod rinner. Handlederna färgas röda av blod. Hon ler; snart kommer befrielsen. Allt hat från hennes ”vänner” i skolan forsar ur henne. Ett brev ligger vid hennes sida. Hon skrev det i all hast.

Om ni nu skulle få för er att sörja mig, gör inte det. I och för sig har ju ingen någonsin älskat mig, så vem skulle bry sig?

Hon ser ner på kniven hon håller i sin hand, på det svarta handtagets kontrast mot det silverfärgade bladet. Hon känner hur själen och tankarna börjar försvinna, lämna kroppen, hur blodet rinner ut. Hon ler. Slutet är nära, hon känner mer och mer hur hon lämnar sin kropp…

-----

En flicka går in i sitt nya hem, dödsriket, där hon träffar många döda själar… Spännande själar… Hon ser Adam och Eva, jordens första människor, hon ser sin farmor som ler mot henne, hon ser elva runt ett bord och en tolfte som står en bit bort. Det måste vara Jesu tolv lärjungar; Judas finns lite bortanför.

-----

Flickan rör sig mot sin farmor, som sträcker ut sina händer, frågar vad flickan gör här? Flickan bekänner allt, kastar sig i sin farmors hand. Flickan blickar ut över mängden, frågar vad de alla gör där? Farmodern berättar att de alla väntar på Jesu dom.

Flickan bestämmer sig för att livet fick ett lyckligt slut.

Author’s Notes; Skrev detta när jag var förbenad och dessutom rätt nere. ÄR inte så särskilt seriös med något i den här utom min teologi om att man kommer till domedagen när man dör, för att där invänta Jesu Dom, DFomedagen, då man kommer till helvetet eller himlen. Jag är medlem i Svenska Kyrkan så ha inga fördomar nu. Jag är bara lite galen. För en gångs skull redigerade jag inte, förutom stavfelen (de jag såg).