Vi drog efter andan
Och vinden förde oss mot kusten
Vi dansade på gröna ängar
I nattens sammetslena dunkel,
Bland älvorna
Och vi trodde på evigheten,

Tidlösheten

På rygg bland blommorna
Viskade gräset om somrar och kärlek
I det förgångna

Och livet hade aldrig varit så vackert som då

Bortom världen levde vi bland månsken
Och stjärnstoft som glittrade i havet,
Reflekterades i våra ögon tusenfalt

Med saltstänk i håret slängde vi oss ut

– vi är förlorade