Det här var egentligen menat att vara en teckad serie som min kompis skulle måla, så perspektivet är lite udda, men det vore kul att höra vad andra tycker också...

Detta äger rum i en annan dimension och den fungerar i korta drag så att människorna är uppdelade i folk om eld, jord, luft, vatten och natur, och deras magi baseras på detta. De lever även av sitt element, så Vattenfolket håller sig under ytan, Jordvandrarna är boskapskötare, Eldviskarna sysslar med allt från smideri till krigsföring, Lufnomaderna har vingar från alla möjliga typer av flygare (både fladdermöss, insekter och mängder av fåglar), och Naturtalarna håller sig i skogen där de lever av nauren (bland dem finne ett fåtal som blivit Djurviskare oc hfötts med förmågan att ändra form till ett djur, som de sedan har karaktärsdrag av).

Nå, nu har jag tröskat igenom den grovaste informationen, låt se vad ni tycker;

Dimention

Dimention, den största skolan i hela Melanior och den enda som tar emot elever från alla 5 elementen. Den skapades för 50 år sedan av en av Melaniors mäktigaste magiker, Maximalin och han är numera rektor över denna fantastiska skapelse. Än så länge har skolåret inte börjat men både lärare och rektor jobbar för fullt för att vara beredda för att ta emot eleverna som kommer att börja anlända snart till det nya läsåret som börjar om en vecka.

Här ser man den store Maximalin, inte fullt så aktiv, omringad av papper. Han ser mest ut att sova, det hänger till och med en spindel från hans hatt. Men plötsligt ger han ifrån sig en hög suck och öppnar ögonen. Han ser sedan arg ut och smäller näven i bordet så att papper flyger åt alla håll och bordskivan spricker. Han skriker sedan så högt att hela tornet skakar;

"JAG HATAR SKOLAN!!"

Han går sedan i rask takt ut och smäller igen dörren med orden;

"Jag tar rast!"

Under tiden ute på skolmarkerna välkomnas förstaårseleverna av lärarinnan Nomiro som har, som vanligt, fått i uppgift att visa dem runt. Gruppen har stannat till vid entrédörrarna (eftersom alla inte har kommit än) med Nomiro på ett av de översta trappstegen när rektorn kommer utfarande. Nomiro ser sin chans att presentera rektorn för de nya eleverna;

"Och här har vi skaparen av vår fina skola; den mäktiga magikern Maximalin!"

Rektorn stannar inte ens till utan far förbi med ett enkelt;

"Tjänare!"

Och en vinkning innan han visslande knatar vidare. Eleverna stirrar förstummade efter honom innan någon ställer frågan;

"Är det han som bestämmer på det här bygget?"

Rektorn trivs i det fina vädret och går bara runt och flinar när han blir upphunnen av sin sekreterare Kamir. Han har famnen full av papper och viftar för tillfället med ett i den vänstra handen. Bakom örat har han en kolpenna och han ser ganska stressad ut. Det är inte undra på eftersom det är han som oftast får göra även rektorns del av allt pappersarbete.

"Rektorn! Damien från eldviskarnas Eldros-klan har ansökt om tillstånd för att ta med sig en drake under nästa läsår, ni måste skriva under här. Det vore bäst om vi kunde skicka tillbaka det så fort som möjligt…"

"En drake? Den måste jag se!"

Rektorn far runt och marscherar iväg åt andra hållet med Kamir strax efter;

"Men snälla rektorn, de tidigare årens elever förväntas inte anlända förrän om ett par dagar!"

Rektorn tvärstannar med ett;

"Jäklar!"

Han börjar sedan veva med armarna, stampa med ena foten och svära med hög röst. Elevgruppen har ännu inte gått in i skolbyggnaden och blir än en gång förstummade och fundersamma över sin rektor.

Rektorn struntar uppenbarligen i det och fortsätter sitt rabblande av olämpliga ord till plötsligt foten han stampar med går rakt igenom gräsmattan med ett plaskande. Rektorn stirrar på platsen där hans fot borde vara och drar sedan upp den med ett;

"Vad i helv…"

Foten är genomsur och droppar tyst. Rektorn och Kamir tittar ner på hålet som bildats och som nu är vattenfyllt. Det är rektorn som först bryter tystnaden;

"Vad är det här?"

Rektorn och Kamir stirrar ut på vad som ser ut som ett grönt fält.

"Det borde vara sjön…"

Kamir böjer sig sedan ner och plockar up lite av det gröna, som är blött och droppar vatten.

"Det verkar som om Shomar-algerna blommade i somras…"

Rektorn verkar plötsligt väldigt allvarlig och bestämd;

"Det måste bort innan vattenfolks- eleverna kommer."

Kamir slänger ifrån sig den gröna slemliknade klumpen han höll i;

"Hur ska vi kunna göra det, så mycket landmagi skulle försura sjön, vilket skulle vara rent dödligt, och vi får inte tillbaka vår vattenmagimästare förrän om minst ett par månader…"

Rektorn ser nu smått ilsken ut;

"Vart fan har han dragit iväg nu då?"

Kamir ser ut att ta det lugnt trots rektorns sura min;

"Han var ju med när rektorn sprängde svarta tavlan i salen bredvid laboratoriet, minns ni väl. Han var tvungen att åka hem för att försöka få tillbaka minnet och…"

"Javisst ja (Rektorn flinar vid minnet), men när kommer jönsen tillbaka?"

"Inte förrän till snöfallen, om allt går väl."

"Helvete."

Rektorn morrar mer än talar nu, men flinar sedan upp igen.

"Då får vi göra det själva då!"

Och med dem orden börjar rektorn trolla fram håvar och hinkar ur tomma luften.

"Vad…?"

Kamir ser helt förvirrad ut men rektorn följer sin något dåliga vana och avbryter honom;

"Vi håvar upp det, allt ligger ju på ytan!"

Rektorn ser förtjust ut över sin ide, men Kamir verkar vara mer skeptisk;

"Men mitten på sjön…"

Han blir återigen avbruten, denna gången av en väska som kommer nerdimpande från himlen och missar honom med millimeter. Strax efter väskan kommer en pojke på 15 år med fladdermusvingar. Han landar prydligt med korslagda ben ovanpå väskan och ler glatt mot rektorn och Kamir.

"Ursäkta att jag kommer tidigt men min klan blev tvungen att flytta igår och det skulle ha blivit en ännu längre flygtur hit om jag följt med dem."

Rektorn ser ännu gladare ut;

"Det var bara bra att du kom Toomik, vi behöver hjälp!"

Toomik ser ut som ett levande frågetecken så rektorn visar ut mot sjön.

"Här ser du vår lilla problem."

Toomik verkar fortfarande inte fatta någonting;

"Fyller ni igen sjön? Men vad ska det vara bra för?"

Kamir himlar med ögonen men rektorn förklarar;

"Det är Shomar-alger, tydligen var det algblomning i somras."

Toomik ser fundersam ut och rynkar sedan på näsan;

"Är det inte Shomar-algerna som luktar så illa när de börjar ruttna?"

Den här gången var det Kamir som svarade;

"Jo, men de ruttnar tyvärr även om det ligger kvar i vattnet och då blir hela sjön en stor gift-pöl som aldrig kommer att kunna återställas."

Toomik tittar på sjön och nickar. Han får genast ett håv-skaft i magen och rektorn grinar brett emot honom när han lyfter och flyger ut över sjön. Rektorn tar sedan en egen håv och vadar ut i alg-vattnet tills han står upp till knäna i grön gegga. Kamir står kvar på stranden och ser en smula förskräckt ut;

"Men rektorn, borde ni inte försöka hålla er själv presentabel. Några elever har anmält att de kommer idag, bl.a. kusinerna från Tamedir- familjen…"

"Bra, då kan vi få mera hjälp!"

"Men rektorn kan väl inte allvarligt förvänta sig att barn från en sådan nobel familj ska hjälpa till med att håva alger…"

"Vem ska annars göra det? Så här långt är vi bara du, jag, Nomiro och Toomik här. Visserligen har vi fler lärare men de tycker tydligen att pappersbitar är viktigare och vi vet bägge två att alla förstaårselever kommer att hålla Nomiro sysselsatt hela veckan."

Nu ser rektorn återigen sur ut;

"Vi måste bli klara med det här på något vis och vi behöver alla."

Kamir suckar, han vet bättre än att bråka med rektorn när han är på det här humöret.

"Jag tar hand om de anländande så…"

Den här gången blir han tvungen att hoppa bakåt när en alg-klump landar på marken, ivägskickad av Toomik som vinkar från sin flygfärd över sjön. Kamir måste sedan ducka för att undvika skaftet på rektorns håv. Han skyndar sedan iväg, eftersom han sett det anländande sällskapet vid porten.

Toomik ser från luften hur Kamir leder två flickor upp mot skolan och hur den ena, en flicka med långa flätor och rosa kläder, sluter sig till gruppen med förstaårselever. Den andra flickan, klädd i onödigt (för flygning även olämpligt) lång klädnad i blått, försvinner in i byggnaden med Kamir. Han fortsätter sedan håva alger och kasta dem mot stranden, eftersom han inte har något hink...

Rektorn och Toomik fortsätter sitt arbete i flera timmar, men det går trögt och sjön är stor. Kamir sitter numera inne på sitt kontor med ännu högre pappersstaplar än vad rektorn hade när han tog sin ”rast”. Ibland kastar han en blick ut genom fönstret på de två som far runt vid sjön. Toomik har lyckats skapa ett ganska fint mönster på sjö-ytan när han bara hållit håven under sig och flugit runt.

Efter ett tag kommer den blåklädda flickan ut igen. Hon ser sig omkring med värdig blick och börjar långsamt gå bort mot trädgården. Men det tar henne nog lite för nära sjön för hon blir plötsligt tvungen att tvärstanna när en stor klump med alg-gegga landar med ett slafsande mitt framför fötterna på henne. Den kom från Toomik som nu tröttnat rejält på att arbeta och som nu bara slänger iväg håvens innehåll över axeln. Han märkte dock att han nästan träffat någon och flyger fram för att ursäkta. På nära håll ser han att det är en väldigt finklädd person och hon skulle ha varit väldigt söt om det inte var för den ilskna minen. Innan han ens hunnit öppna munnen fräser flicka ilsket;

"Vad tror du att du håller på med?!"

Toomik landar framför henne och försöker be om förlåtelse;

"Det var en olycka, förlåt, jag…"

Flickan verkar hur som helst inte särskilt förlåtande;

"Du får väl se dig för, din klantskalle!"

Toomik blir alldeles ställd över hennes utbrott;

"Men… jag…"

Flickan vänder sig om för att gå därifrån;

"Värdelösa fladdermus- idioter!"

Nu blir Toomik också arg;

"Jäkla stroppiga fjäderfä!"

Innan flickan hinner svara har han flugit iväg och med flit nästan slagit till henne med den nerkladdade nät- änden. Flickan ser ut att tänka flyga efter honom och skrika lite till, men får syn på den rosaklädda flickan hon kom dit med komma flygande med hjälp av små insektsvingar. Hon verkar föredra att prata med henne och ropar ner henne med ett;

"Piik!"

Flickan med insektsvingar, närmare bestämt vingar av en nyckelpiga, vänder i luften och landar bredvid den blåklädda med en glad min;

"Hej Myyri, vad gör du?"

Myyri ser ut att försöka bli sträng mot sin yngre kusin;

"Jag skulle kunna fråga dig detsamma Piik, ska inte förstaårseleverna packa upp nu?"

Piik ser hur glad som helst ut;

"Korridoren till mitt rum har rasat in, man kommer inte fram, så jag måste be om ett nytt!"

Och med det flyger hon iväg igen bort mot rektorn som nu skopar upp sina och Toomiks ivägslängda alger med en snöskyffel och tömmer dem i hinkarna. Piik landar och tittar på en sund innan hon börjar hålla i hinkarna och byta ut dem mot nya när de är fulla. Rektorn bara fortsätter som förut och inte förrän de är klara frågar han;

"Hej du, var kom du ifrån?"

Piik svarar med ett enkelt;

"Hemifrån!"

Sedan hon börjar stapla alg- fyllda hinkar till en pyramid. Rektorn börjar hjälpa till medan han frågar;

"Och vad gör du här?"

Piik svarar glatt;

"Jag ska gå i skolan!"

Rektorn ser ut som om han fått en glad överraskning;

"Jasså, och du har redan packat upp? Det gick fort!"

Piik ser ut som om hon kommit ihåg något som hon hade glömt;

"Ja visst ja, det har jag inte!"

Rektorn flinar fortfarande;

"Men då är det väl bara att göra det?"

Nu ser Piik smått ledsen ut;

"Nej, det går inte, jag kommer inte in i mitt rum."

Rektorn ser förvånad ut;

"Är dörren låst?"

Nu skiner Piik glatt upp av någon anledning;

"Nej, men taket i korridoren har rasat igen, man kommer inte fram!"

Rektorn ser nu också förtjust ut;

"Kommer man upp till nästa våning genom hålet?"

Piik svarar med ett glatt och hjälpsamt;

"Om man klättrar upp i takkronan borde det gå!"

Rektorn ser smått extatisk ut;

"Ska vi pröva?"

Piik ser lite fundersam ut och verkar tänka över de noga;

"Jag skulle egentligen be om ett nytt rum, men det kan jag väl göra senare!"

Rektorn verkar aldrig sluta flina;

"Du kan väl flytta in i Toomiks lägenhet, jag tror att det finns ett par tomma rum där."

Piik ser fortfarande fundersam ut;

"Men jag känner ingen som heter Toomik…"

Rektorn pekar efter Toomik som flyger fram och tillbaka över sjön;

"Han är dääääääääääääär… TOOMIK!!"

Toomik kommer lydigt flygande och landar med en gäspning. Rektorn knuffar fram Piik som vinkar glatt och skiner som en sol;

"Piik ska flytta in i din och Moonais lägenhet, du får ta med henne dit!"

Toomik vaknar nu till och slänger ifrån sig håven. Han tar upp sin väska och ser sig om efter Piiks;

"Var är din packning?"

Piik ser sig nu också om;

"Jag tror att jag glömde den i korridoren…"

"Då hämtar vi den då!"

Toomik traskar iväg med Piik i hälarna. När de kommer in genom porten har de dock mer än 5 olika alternativ;

"Vilken korridor förresten?"

"Den som har rasat in!"

"Jaha."

Toomik sätter av igen och snart är de framme vid raset och där står mycket riktigt en stor rosa väska. Piik tar upp den och kikar sedan undrande på Toomik;

"Hur visste du vilken korridor som rasat in?"

De börjar gå tillbaka medan Toomik svarar;

"För att den alltid gör det. Hur man än bygger upp den tycker resten av skolbyggnaden aldrig om den och förstör den rätt som det är."

Piik ser fundersam ut men får snart annat att tänka på. De står nu vid foten av en väldigt lång trappa som leder uppåt i ett torn.

"Hur högt upp ska vi?"

"Allra högst upp…"

Toomik klättrar upp i ett av fönstren;

"…så vi kan lika gärna flyga upp!"

Toomik hoppar ut och flaxar upp och ner medan han väntar på Piik som har problem med att få ut sin väska. Till slut måste han hjälpa henne både med att dra ut den medan hon knuffar och sedan att bära den medan de flyger.

Uppe i våningen ser sig Piik omkring medan Toomik går in i ett av de fyra rummen och slänger sin väska på sängen. Han går sedan ut till Piik. Han pekar på rummet han just var inne i;

"Där ligger mitt rum…"

Han pekar sedan på en kolsvart dörr med en symbol i blodröd färg på;

"…och där är Moonais rum, resten är lediga!"

Piik ler brett och går mot ett av dem;

"Då tar jag det här!"

Hon går in, ställer väskan mitt på golvet och ser sig omkring. Toomik står kvar i dörren;

"Jag sticker ut och hjälper rektorn med sjön. Du har nog resten av dagen till att packa upp…"

Piik flyger upp med ett glatt tjut;

"Då hjälper jag också till!"

Bägge två hoppar sedan ut genom fönstret igen.

Vet inte om jag ska sätta upp resten, men det finns mycket mer...

För att tydliggöra lite; Dimention är skolans namn (det uttalas med ett tydligt "t", inte som dimension), Melanior är landet det ligger i. Toomik, Piik och Myyri kommer helt klart från Lufnomaderna